En sak som jag är ordentligt förbannad på är utseendesfixering.
Vi lever i en värld där det är otroligt svårt att välja hur man vill se ut. Vill du ha det jobbet får du inte se ut så, vill man göra att bra intryck hos svärmorsan får man inte ha den hårfärgen. Listan kan göras lång.
I butiker är det ansiktet utåt som räknas. Har ni någongång sett en med piercingar fulla ansiktet/annorlunda hårfärg stå i kassan på h&m/Gina tricot/Cubus mm.mm?
Nej, det är bara fina tjejer som får jobba så. En med annorlunda hårfärg får jobba på lagret.
Om vi skulle ta något större. Som att välja advokat. Folk väljer hellre en man med kostym, fin frisyr och dyr väska. Istället för han med tatueringar fulla armarna och tuppkam. Även fast han med tatueringarna har mycket mer kunskap.
Det är itne så att vi lever på 60-talet längre, man ska kunna gå ut i vilka kläder som helst utan att bli nerslagen. Det är helt sjukt att det inte existerar i människans hjärna.

Jag kan ta exempel, jag Sanna Lee 17 år, vågar nästan inte åka kvälls/nattbussen hem själv. Jag är livrädd. Det finns nästan inga som jag där jag bor, That's it. Det är därför det bara gör det mycket värre.

Nä jag ska fan klippa mitt hår i 13252 olika längder, pierca 22 piercingar till i fejset och sedan bli sveriges nästa stadsminister!